Ja, hur började allt egentligen?
Vissa kanske tror att jag har hållit på med löpningen sen jag var liten. Så är verkligen inte fallet. Visst har jag sprungit i ett par år nu men verkligen inte på någon seriös nivå. Jag har ändå tränat och utvecklats men löpning har tidigare för mig mest varit för att förbättra min kondition för innebandyn och även fotbollen. Jag har helt enkelt inte sett mig som en löpare utan snarare som en innebandyspelare som lägger ner lite mer tid än de andra på att bli bättre.
Jag har en liten runda hemma som tidigare varit standard rundan när man skulle ut och springa. Vi har kallat den ”lilla rundan” och den är ca 3,5km. På sommarlovet 2015 började jag springa den oftare och började ta tid. Jag tror jag sprang den på typ 17min första gången. För varje gång jag sprang märkte jag hur jag blev bättre och jag blev väldigt motiverad av min utveckling.
I slutet av den sommaren var jag med i ett lopp som hette ”Hummelstaloppet”. Det var ett litet lopp på 6km, ingen tidtagning, inga priser men jag kom på en andraplats. Inte långt efter en vuxen kille som tränat löpning i många år och sågs som en duktig löpare. Jag fick då höra att jag hade talang för löpningen och att jag borde anmäla mig till något riktigt lopp.
Jag fortsatte träna ungefär som jag hade gjort innan. Oftast vart det ”lilla rundan” ibland kunde det bli längre och ibland kunde det vara typ backintervaller (typ spring upp för den branta backen 10 gånger). I övrigt var det innebandyn som gällde och även fotboll som jag också höll på med. Jag märkte ju att min kondition hade blivit bättre och jag var numera en av dem med bäst kondition i laget både i fotbollen och innebandyn. Innan skulle jag sett mig som rätt medelmåttig även gällande konditionen.
Mitt första riktiga lopp med tidtagning kom året därpå. I maj 2016 sprang jag ”Västerås Power Trail” vilket var ett lopp på 10km i rejäl terräng. Jag kom då på 18e plats av 92 deltagare i herrar 10km. Jag var också anmäld till midnattsloppet som var i slutet av sommaren. Trots att jag inte såg mig som någon löpare så märkte jag hur mycket jag tyckte om att springa och hur jag verkligen ville göra en bra tid på loppet. Jag sprang på 41,23. Någon månad senare sprang jag Hässelbyloppet på 37,31. Det var nog då jag insåg att jag hade lite talang för löpningen ändå. Jag började träna löpning lite då och då med löpargruppen i Enköpings AIF då min pappa tränade där. Där fick jag lära mig nya typer av pass och att lugn distansträning också var viktigt.
Det skulle dock dröja ett år innan jag verkligen bestämde mig för att bli löpare. Våran tränare i innebandyn hade slutat och vårat lag hade mer eller mindre splittrats. Detta var sommaren 2017. Jag provtränade några träningar med Stenhagen i Uppsala men det kändes inge bra där så jag blev kvar i Enköping. Jag sprang under samma period midnattsloppet på 37,04. Det var personbästa med en halv minut på en bana som brukar ses som ganska svårsprungen. Under denna period var jag också rätt trött på innebandyn och började tvivla på om allt mitt nötande med innebandyklubban i tvättstugan ens hade gett något resultat…
Jag började då känna att jag nog skulle börja prioritera löpningen som nummer 1 och inte låta någon annan idrott gå före. Jag slutade dock varken med fotboll eller innebandy, det dröjde några månader. Min nuvarande tränare som då endast var min samhällskunskapslärare Daniel Allard erbjöd sig göra ett träningsschema till mig och att jag kunde börja träna i Eskilstuna med andra duktiga löpare 1 gång i veckan. Jag som hade börjat få tankar om att börja satsa på riktigt blev såklart nyfiken. Jag drog som sagt inte ner på någon utav de andra idrotterna utan gick ofta upp tidigt på morgonen för att hinna med ett löppass innan skolan. Ju mer vi trappade upp min träning, ju mer blev jag dock tvungen att trappa ner de andra. Nu har jag lagt av med både fotbollen och innebandyn och satsar fullt på löpningen med maraton som huvudmål. Varför jag springer maraton trots att jag är så ung undrar säkert många men det kan vi gå in på en annan gång! Hörs!
//Lukas
