Västerås Power Trail

Anmäl dig idag till ett superkul traillopp!

Som jag skrev i mitt förra inlägg så var Västerås Power Trail mitt första riktiga lopp som jag sprang med tidtagning. Det var helt enkelt starten på min löparkarriär! Anledningen till att jag sprang var främst för att min morbror Anders var med och arrangerade loppet.

Västerås Power Trail är ett lopp där man inte kan räkna med att få en speciellt bra tid. Något man däremot kan räkna med är en härlig upplevelse och rejält med mjölksyra! Loppet springs vid Vedbobacken i Västerås och man springer upp och ner för backen flera gånger. Resten av loppet springs främst i skogen.

Iår kommer jag nog tyvärr få lov att avstå ifrån detta  lopp. Loppet äger rum den 5e juni vilket endast är 3 dagar efter Stockholm Maraton. Av erfarenheter ifrån min förra mara så behöver jag betydligt mer tid än så innan jag börjar tävla igen och det känns inte jättekul att bara köra halvdant. Om man däremot inte springer i Stockholm och är sugen på ett traillopp så rekomenderar jag Västerås Power Trail starkt!

Jag sprang loppet första gången 2016 och min upplevelse av loppet var riktigt bra! Man börjar med att springa upp för backen så man får alltså upp pulsen rejält direkt. Sen blir det lite härlig skogslöpnings med en del kluriga stigar. Jag själv upplevde att jag ofta blev omsprungen i skogen för att sen springa om folk på raksträckor. Detta pga min ovana att springa i skogen. Jag sprang 10km på 55 minuter. Under den tiden hade jag kapacitet för att göra runt 40 på milen så ni förslår ju att loppet inte är särskilt lättsprunget. Man kan välja mellan att springa 5 eller 10km.

Jag var självklart sugen på att springa loppet igen året därpå! Jag förbättrade då min tid och sprang på ca 52min. Här under ser ni bilder på mig ifrån loppet. De första är från 2016 och den sista är ifrån 2017. Om ni blir sugna på att anmäla er så gå in här: https://powertrail.se

//Lukas

 

Min väg till löpningen

Ja, hur började allt egentligen?

Vissa kanske tror att jag har hållit på med löpningen sen jag var liten. Så är verkligen inte fallet. Visst har jag sprungit i ett par år nu men verkligen inte på någon seriös nivå. Jag har ändå tränat och utvecklats men löpning har tidigare för mig mest varit för att förbättra min kondition för innebandyn och även fotbollen. Jag har helt enkelt inte sett mig som en löpare utan snarare som en innebandyspelare som lägger ner lite mer tid än de andra på att bli bättre.

Jag har en liten runda hemma som tidigare varit standard rundan när man skulle ut och springa. Vi har kallat den ”lilla rundan” och den är ca 3,5km. På sommarlovet 2015 började jag springa den oftare och började ta tid. Jag tror jag sprang den på typ 17min första gången. För varje gång jag sprang märkte jag hur jag blev bättre och jag blev väldigt motiverad av min utveckling.

I slutet av den sommaren var jag med i ett lopp som hette ”Hummelstaloppet”. Det var ett litet lopp på 6km, ingen tidtagning, inga priser men jag kom på en andraplats. Inte långt efter en vuxen kille som tränat löpning i många år och sågs som en duktig löpare. Jag fick då höra att jag hade talang för löpningen och att jag borde anmäla mig till något riktigt lopp.

Jag fortsatte träna ungefär som jag hade gjort innan. Oftast vart det ”lilla rundan” ibland kunde det bli längre och ibland kunde det vara typ backintervaller (typ spring upp för den branta backen 10 gånger). I övrigt var det innebandyn som gällde och även fotboll som jag också höll på med. Jag märkte ju att min kondition hade blivit bättre och jag var numera en av dem med bäst kondition i laget både i fotbollen och innebandyn. Innan skulle jag sett mig som rätt medelmåttig även gällande konditionen.

Mitt första riktiga lopp med tidtagning kom året därpå. I maj 2016 sprang jag ”Västerås Power Trail” vilket var ett lopp på 10km i rejäl terräng. Jag kom då på 18e plats av 92 deltagare i herrar 10km. Jag var också anmäld till midnattsloppet som var i slutet av sommaren. Trots att jag inte såg mig som någon löpare så märkte jag hur mycket jag tyckte om att springa och hur jag verkligen ville göra en bra tid på loppet. Jag sprang på 41,23. Någon månad senare sprang jag Hässelbyloppet på 37,31. Det var nog då jag insåg att jag hade lite talang för löpningen ändå. Jag började träna löpning lite då och då med löpargruppen i Enköpings AIF då min pappa tränade där. Där fick jag lära mig nya typer av pass och att lugn distansträning också var viktigt.

Det skulle dock dröja ett år innan jag verkligen bestämde mig för att bli löpare. Våran tränare i innebandyn hade slutat och vårat lag hade mer eller mindre splittrats. Detta var sommaren 2017. Jag provtränade några träningar med Stenhagen i Uppsala men det kändes inge bra där så jag blev kvar i Enköping. Jag sprang under samma period midnattsloppet på 37,04. Det var personbästa med en halv minut på en bana som brukar ses som ganska svårsprungen. Under denna period var jag också rätt trött på innebandyn och började tvivla på om allt mitt nötande med innebandyklubban i tvättstugan ens hade gett något resultat…

Jag började då känna att jag nog skulle börja prioritera löpningen som nummer 1 och inte låta någon annan idrott gå före. Jag slutade dock varken med fotboll eller innebandy, det dröjde några månader. Min nuvarande tränare som då endast var min samhällskunskapslärare Daniel Allard erbjöd sig göra ett träningsschema till mig och att jag kunde börja träna i Eskilstuna med andra duktiga löpare 1 gång i veckan. Jag som hade börjat få tankar om att börja satsa på riktigt blev såklart nyfiken. Jag drog som sagt inte ner på någon utav de andra idrotterna utan gick ofta upp tidigt på morgonen för att hinna med ett löppass innan skolan. Ju mer vi trappade upp min träning, ju mer blev jag dock tvungen att trappa ner de andra. Nu har jag lagt av med både fotbollen och innebandyn och satsar fullt på löpningen med maraton som huvudmål. Varför jag springer maraton trots att jag är så ung undrar säkert många men det kan vi gå in på en annan gång! Hörs!

//Lukas

Mara-debuten – check!

Och inte bara check utan också en andraplats och en tid på 2.46.45!

Veckan inför loppet var relativt lugn. I måndags blev det 18 lugna km på bandet. I tisdags blev det 5 lugna tusingar med 3:30 i snitt + distans på 20km. På onsdagen blev det endast en lugn morgonjogg till skolan på ca 6km innan det var dags att vila helt fram tills tävlingen. Gällande kostintaget så drog jag upp kolhydratsmängden något dagarna innan. Inget jätteöverdrivet men typ en macka till maten, havregrynsgröt till frukost (något jag nästan aldrig äter annars) och lite godis och chips dagen innan tävlingen.

Min uppladdning funkade ju uppenbarligen bra! På tävlingsdagen kändes allt bra och kroppen kändes pigg. Tanken var att gå ut i 3.55 vilket gick alldeles utmärkt. Han som vann gick ut något hårdare och jag släppte honom ganska tidigt. Jag hade en förhoppning om att komma ikapp honom på slutet eftersom han gjorde 2.50 förra året men han höll ihop bra och de var bara att gratulera. Jag är dock väldigt nöjd med mitt lopp och höll ett väldigt jämnt tempo. Halvorna gick faktiskt på 1.23.22 och 1.23.23 – helt perfekt genomfört med andra ord!

Känslan under loppet var bra. Tempot kändes lungt och behagligt från start. Efter halva hade jag en känsla att de skulle kunna bli tufft att hålla samma tempo men sen kom den lättare delen av banan och jag började känna mig riktigt pigg igen. Kanske var det sportdrycken som började ge effekt också. Känslan var sen bra hela vägen ända fram till runt 39km då det började kännas rätt tungt. Då var det dock så pass lite kvar att det bara var att bita ihop och hålla i och faktiskt till och med öka lite sista 2.

När jag kom i mål var jag sjukt trött, sjukt tung i benen, något illamående men framförallt otroligt stolt och nöjd över min prestation. Jag togs emot vid målet av min tränare Danne (som förövrigt cyklat med under loppet) och farmor och farfar som följde med och supportade. Sen väntade prisutdelning där jag fick 1500kr på intersport för min 2a plats. Det är det bästa priset jag fått hittills, kul!

Nu blir det några riktigt lugna dagar innan träningen börjar på riktigt igen. Kanske blir det halvmaran på Kungholmen runt 5e maj om jag känner mig fräsh. Sen väntar 1-2 10km lopp innan det är dags för Stockholm Marathon. Just nu känns det ju förjävligt med en till mara snart med tanke på hur benen känns med jag är helt säker på att jag kommer börja känna peppen inför Stockholm så fort träningsvärken släppt. Nu ska jag gå och lägga mig, hörs!

//Lukas

Mara-debuten närmar sig!

Yes, du läste rätt!

Om lite mer än en vecka är det dags! Då springer jag mitt livs första marathon! Atea Mälarmarathon i Västerås är det som står på schemat. Det ska bli riktigt roligt och jag är väldigt taggad. De känns verkligen som att marathon borde vara min grej men det återstår ju såklart att se. Jag har tränat på bra under hela året med ett snitt med ungefär 10mil per vecka. Jag har också fått till många bra långpass varav flera på 35-38km. Jag borde alltså vara riktigt bra förberedd för ett marathon!

Så hur har träningen gått sen sist? Jo tack, väldigt bra faktiskt! Förra veckan fick jag äntligen upp mängden igen och vaden kändes bättre. Jag landade på 126km och fick till 2st långpass. Det ena i lugn fart på 35 km och det andra på 38 också i lugn fart största delen men med en fartökning mellan 19km och 29km med en mil på 39,07. Det passet var på löpbandet dock. Igår fick jag dessutom till ett pass på 30km i en lite högre fart en vanligt, tiden blev ca 2.10 (4,21 fart) vilket ändå kändes rätt lungt och kontrollerat. Jag är rätt van att ta det lugnt på långpassen så det var skönt att trycka på lite extra.

För att hålla mig mera skadefri nu tror jag att jag borde gå mer på känsla och inte stirra mig allt för blind på antalet mil. 11 eller 12 spelar ju inte jättestor roll egentligen. Det viktiga är ju att jag får upp en kontinuitet med en hyfsat hög mängd och att det känns bra. Hellre 9-13 mil i veckan 8 veckor i rad än att ligga på 15 en vecka och sen ligga på 7 två veckor efter för att jag har skadekänningar!

Inför mälarmarathon blir det ju såklart en rätt lugn vecka. Veckan efter kommer ju bli rätt lugn den också. Sen blir det nog full fart igen och jag har några lopp framöver som jag tänkte köra: Kungsholmen runt (halvmarathon), arenamilen (10 000m på bana) och Å-loppet (kvartsmarathon). Det kanske dyker upp något mer också, vet vet! Sub 34 på milen och sub 1.16 på halvmarathon är mål som jag inte tycker känns allt för orimliga. Om jag inte klarar dem på dessa lopp så kommer jag definitivt att göra det på något lopp framöver. Efter dessa lopp är det Stockholm Marathon som gäller. Det var allt för den här gången, hörs!

//Lukas

 

Halloj!

De var ett tag sen!

Träningen fortsätter att gå okej, jag får till hyfsade pass men kommer inte riktigt upp i den nivå jag önskar på grund av skadekänningar. Har känt av lite i knät och nu senast i vaden. Men som sagt så har jag ändå kunnat träna på hyfsat och aldrig fått några längre avbrott. Om inte annat så har jag iallafall kunnat köra lite alternativt.

Något som ändå visar att formen är god är att jag har fått till två riktigt lyckade intervallpass de 2 senaste veckorna. Båda var inomhus på bana i Västerås i Westinghouse Arena. Det första passet var 20x500m där jag snittade 1.35 på intervallerna (3:10 fart). Det andra passet var igår då jag körde 12x1000m och snittade 3:21. Idag vart det en dag fylld av alternativträning. Det blev både crosstrainer, roddmaskin och cykel. 30 min av varje. Imorgon blir det ett rejält långpass om kroppen håller. Annars får det väl bli cyklel eller nått sånt imorgon igen…

Börjar verkligen bli taggad inför Stockholm Marathon nu alltså! Känns som jag kollar gamla marathonvideos på youtube varenda dag. Mindre än 2 månader kvar nu! Dessutom så ska jag ju göra en mara innan det också. Det är Atea Mälarmarathon i Västerås som är den 21e april om jag inte minns fel. Det blir mest som en prövning inför ”riktiga” maran, men ändå! Det var allt för den här gången, hörs!

//Lukas

Premiärmilen!

Premiärmilen i ett kallt och blåsigt Stockholm

De kändes som att inget skulle kunna gå fel idag. Låret var bra igen och jag har sett till de senaste månaderna haft otroligt bra träning i benen. Med tanke på det så var dagens lopp defenetivt ett misslyckande.. Min sluttid blev: 35:36. En tid jag hade jublat över för 4 månader sen men nu kändes det otroligt medelmåttigt.

Jag kan ju ändå trösta mig med att det ändå blev personbästa. Med 6 sekunder men ändå. Många jag snackade med hade klockor som visade att banan var typ 150 meter längre än 10km. Det gjorde även min klocka men jag antar att de är ganska noga med att kontrollmäta banan.

Arrangörerna hade utlovat en isfri bana och de lyckades dem nästan hålla också. Däremot var det väldigt lerigt på grusvägarna vilket man tappade en del fart av. Sen ställde jag mig alldeles för långt bak vid starten också märkte jag. Sprang om folk hela tiden och vart nog inte omsprungen en enda gång.. Att det blev personbästa gör ju att jag iallafall fortsättar att utvecklas i rätt riktning. Jag ska försöka få till minst ett till 10km lopp nu snart och då ska jag gå under 35 minst!!

Lerigt, trångt, kallt, ja ursäkterna för ett (enligt mig) misslyckat lopp är många. Något jag däremot verkligen inte kan skylla på är skorna! Provade nämligen mina nya Salming Speed idag! Lite vågat kanske att första passet i nya skorna blev en tävling men skorna satt fint och var otroligt sköna. Finns inget att klaga på alls där! Lägger en bild på mina Salming Speed (de blågula) och resten av grejerna jag fick av Salming här under! Hörs.

// Lukas

Tillbaka på banan!

Preimiärmilen imorgon!

Överansträngningen i låret gjorde att denna träningsvecka blivit väldigt begränsad. Mån-ons har jag istället tränat alternativt med styrka och roddmaskin. I onsdags kändes det dock bättre och var dessutom hos sjukgymnasten då. Igår provade jag att springa och det kändes bra! De vart 13km lugn jogg (typ 4:45 fart) och 2 lätta kontrollerade tusingar (snitt typ 3:29).

Nu blir det preimiärmilen imorgon! Min obligatoriska (nästan iallafall) vilodag inför tävling tummade jag inte på trots den dåliga träningsveckan. Personbästa känns ju som det minsta jag kan begära men vi får se hur det känns. Bara låret fortsätter kännas bra både under och efter loppet så ska jag vara väldigt nöjd. Då hoppas jag kunna dra upp mängden på riktigt igen nästa vecka! Att ligga på 13+mil varje vecka framöver nu hade ju varit något!

Idag kom också nya löpargrejer ifrån Salming! Riktigt najs grejer alltså! Ni lär ju få se mer bilder på dessa framöver. Allt passade och snyggt som tusan var det också! Skriver som sagt mer om det vid något senare inlägg.

Som sagt preimiärmilen imorgon. Ska bli kul och se hur formen är! Milen är distansen där allt började och känns lite helig på något sätt. Vad man gör på milen visar så tydligt på något sätt vart man står som löpare (andra faktorer spelar såklart också in). De har ju utlovat en isfri bana så det känns ju lovande. Hoppas att vädret är skönt och man inte behöver trängas i starten allt för mycket bara! Nån form av sammanfattning av loppet kommer imorn. Hörs då!

//Lukas

Segrare i ”Två sjöar runt”!!

Idag vann jag det trevliga loppet ”Två sjöar runt” där jag sprang klassen ”XL Lång 16,7km”

Jag kände på morgonen att benen kändes pigga och fräscha och det var dem också. När startskottet gick så la jag mig i rygg på en annan kille som jag sprang med första varvet. Resten av loppet fick jag dock tillbringa ensam då jag sprang ifrån honom efter ett tag. Jag höll ett någorlunda jämnt tempo genom hela loppet. Såklart väldigt roligt att vara först i mål, det har jag faktiskt aldrig varit på någon riktig tävling förut!

Även om man såklart inte borde vara missnöjd när man har vunnit så är jag lite missnöjd med tiden. Snitthastigheten är ju långsammare än vad jag gjort halvmarathon på som bäst.. Samtidigt så var banan inte jättelätt med en del backar och eftersom jag sprang själv största delen så hade jag ju ingen att ta rygg på. Jag är rätt säker på att jag hade kunnat springa minst 1 minut snabbare om det hade varit lite fler snabba löpare som ställde upp. Lite varmare väder hade ju inte skadat heller! Nåja, jag ska inte klaga. Loppet var väldigt roligt och bra arrangerat så jag kommer med största sannolikhet tillbaka nästa år!

Något som bekymrar mig desto mer är att den där känningen i låret kom tillbaka lite lätt på tredje varvet. Jag kände sen av det ganska rejält när jag joggade ner. Jag lär nog fixa tid hos sjukgymnast nu under veckan. De 2 senaste veckorna har jag fått begränsa träningen på grund av skada och har landat på ”endast” 8,5 mil per vecka. Skulle vilja få upp mängden nu igen men det får bli som det blir.

På lördag blir det premiärmilen. Det är första 10km loppet 2018 och alltså ett perfekt sätt att se hur träningen har gått. Bara jag är fri från skador och annat skit så tror jag loppet kan bli riktigt riktigt bra! Jag har faktiskt aldrig sprungit premiärmilen innan så det blir extra roligt!

Uppladdning!

Hur laddar jag upp inför ett lopp?

Det är nu lördag och dagen innan tävlingen ”två sjöar runt” där jag ska springa den längsta sträckan vilket är 16,7km. Träningsveckan blev ju inte riktigt som tänkt pga av någon form av överansträngning eller liknande på framsida lår (jag bara spekulerar, jag har inte kollat upp det). Onsdag och torsdags passen fick då istället bli cykel vilket var skonsammare för benen. Kanske är detta bara positivt för uppladdningen? Benen borde ju vara rejält utvilade men ändå inte sega pga cykeln liksom. Bara känningen i låret är borta så!

Vad jag har märkt så verkar de flesta löparna som springer på en någorlunda hög nivå alltid träna ett pass även dagen innan tävling. Det är såklart då lugna pass och de verkar ses som fördelaktigt då man liksom känner att man att man har fart i benen och förbereder kroppen för vad som komma skall. Själv har jag inte särskilt bra erfarenheter av att träna dagen innan. Hässelbyloppet 2017 är fortfarande det enda loppet där jag varit riktigt jäkla besviken efteråt. Då hade jag sprungit 3 lugna km dagen innan. De passet kan ju knappast ha gjort mig särskilt sliten men jag har ändå en dålig känsla av att träna dagen innan tävling. Med det sagt betyder det inte att jag är någon som måste vila flera dagar innan lopp. Under veckan tränar jag helt som vanligt i princip bara att jag vilar just dagen innan tävlingen.

Gällande kosten har jag lite blandade erfarenheter. Kost är för övrigt något jag är väldigt intresserad av så det kommer ni få läsa mycket om i framtiden skulle jag tro! Jag har provat att ladda på rejält med mackor, pasta, gröt och det mesta i kolhydratsväg. Jag har också provat att äta helt som vanligt vilket kan vara ganska kolhydratssnålt emellanåt. Jag ligger verkligen inte på 0 i kolhydrater men nog skulle jag kunna ligga runt en liberal lchf variant vissa dagar i veckan.

Slutsatsen jag har kunnat dra är att jag verkligen inte behöver ladda upp med stora skålar gröt bara för att det är lopp men däremot är lite kolhydrater ändå fördelaktigt. Jag har provat att äta i princip 0 kolhydrater inför hårda intervallpass och de har fungerat okej men lite seg har jag ändå kännt mig. Som många redan varit inne på så ska man nog helt enkelt äta ungefär som vanligt dagen innan tävling och inte tänka efter så mycket. Nu snackar vi ju alltså relativt korta lopp (typ 3000m-halvmarathon). När jag däremot i sommar springer Stockholm Marathon så blir de väl säkert att bada i gröt (skämt åsido) men det tar vi då! Hörs!

//Lukas

Första inlägget!

Lite allmänna tankar!

Tänkte att det är lika bra att börja skriva här på bloggen! Jag har passerat 100 sprugna mil iår, känns bra! 2018 kan bli riktigt kul om jag fortsätter hålla denna kontinutet (forhoppningvis håller jag ännu högre). Isåfall landar jag på en bit över 500 sprugna mil när året är slut.

Det är dock inte helt klokt att stirra sig blind på antalet sprugna kilometer. Jag tror absolut att man som löpare kan dra nytta av att byta ut löppass mot andra mer skonsamma träningsformer ibland som cykling, rodd, simning, crosstrainer osv. Hur ska man då räkna detta? Jag är ju själv medlem på jogg.se och lägger in all min träning där. (Gå in och kolla vetja!). Där kan man ju ständigt jämnföra sig med andra och jag märker själv hur stressad man känner sig under en skadeperiod när man hamnar efter. Trots att man kanske har tränat samma mängd fast på cykel istället.

Just nu är jag i en sån period. En väldigt kort sådann dock hoppas jag! I tisdags sprang jag ett långpass på 30km och benen kändes märkbart tunga efter relativt hård styrketräning på morgonen. Sista 2 brände det rejält i låren men det brukar det ju kunna göra på långpass. Idag var tanken att köra ett riktigt hårt pass på bandet dock, det höll inte låren med om. Känns som jag har fått nån överansträngning eller liknande. Brände istället av ett svettigt pass på motioncykeln på 30km. Passerade milen på en bra bit under 30, i framtiden ska jag göra detsamma med ett par löparskor på fötterna hade jag tänkt! 😉

I helgen väntar ”2 sjöar runt” på 16,7km. Jag lär väl skriva något om loppet efteråt, hörs då!

//Lukas