Nu är vi inne på den sista månaden av 2018. Det är sjukt hur fort året har gått! Tur att man har det bästa kvar: julen! Ser fram emot att avsluta året med lite härlig vinterlöpning, god mat och trevligt umgänge. Sen hoppas jag att jag under 2019 kommer att fortsätta göra stora framsteg. Både som löpare och människa i stort. Jag tänkte skriva lite om mina tankar och mål inför 2019.
Efter maran i Eindhoven blev det såklart en lugnare efterföljande period. Jag kom sedan igång med träningen riktigt bra i ungefär 1,5 vecka innan jag fick lov att backa i träningen på grund av knäont. Jag ser något sorts samband eftersom jag fick ont i knät även efter min förra och första mara. Den här gången tyckte jag dock att kroppen kändes bra och att jag hade vilat tillräckligt när jag började köra på hårdare igen.
Vad jag ska ta med mig till nästa mara är därför att jag ska fortsätta våga ta det lugnt i några veckor till efter loppet även när kroppen börjar kännas fräsch igen och trappa upp lätt successivt för att verkligen låta kroppen läka ut. Detta har också fått mig mer och mer att inse att jag inte ska ha så bråttom med min träning överlag. Jag är ju trots allt bara 18 och har förhoppningsvis minst 20år av löpning på hög nivå framför mig.
Jag kommer därför med största sannolikhet att skippa att springa en mara redan i februari nästa år som jag var inne på tidigare då de känns dumt att stressa med resultaten. Det kan innebära att det inte blir något deltagande i SM på Stockholm Maraton om jag inte lyckas klara någon av kvalgränserna på annat sätt men å andra sidan känner jag även där att jag har många år på mig. Jag kommer därför ta vintern just för att bygga upp kroppen med majoriteten lugn distans, styrketräning och alternativträning.
Resultaten får helt enkelt komma när de kommer för jag känner att det viktigaste för mig är en stabil grund för att kunna prestera på topp i många år i framtiden. Jag har skrivit ordning fem stycken mål som jag har för 2019 som jag hoppas kunna uppnå. Målen är dessa:
Att inte stirra mig blind på antalet mil i veckan.
I november förra året började jag använda ”jogg.se” och började föra träningsdagbok. Detta har hjälpt mig oerhört och jag har fått en bra uppsikt över hur min träning ser ut över tid vilket jag inte hade innan. Jag kan då gå tillbaka i dagboken och kolla vad som har funkat bra och vad som funkat mindre bra. Jogg.se ger också en riktigt bra gemenskap mellan löpare där man kan diskutera och följa löpning tillsammans. Vad som dock också har hänt när jag börjat använda jogg är att jag blivit lite väl besatt av antalet löpta mil i veckan. Det har gjort att jag kanske sprungit 2km extra nerjogg för att komma upp i 10mil eller kanske sprungit klart passet fast jag haft nån liten känning.
Vad jag däremot bestämt mig för nu är att prioritera träningstimmar före mil och såklart tänka långsiktigt! Att springa passet i skogen istället för på asfalt kan ju göra att man kommer 10km på en timme istället för 13 om rundan är kuperad. Träningseffekten blir ju dock minst lika bra! Jag vill ju dessutom få in mer alternativ konditionsträning (och styrketräning) vilket även det kan göra mig till en bättre löpare trots noll sprungna mil. Jag kommer nog fortfarande räkna milen men jag kommer att ha i åtanke att det finns mer saker som spelar roll än milen.
Att inte springa ett intervallpass när känslan är dålig inför.
Det har hänt att jag har gått runt och känt mig seg och sliten dagen jag ska springa ett hårdare pass. Oftast har det gått bra ändå och det har känts jätteskönt efteråt att jag ändå gjorde det. Nu senast gick det dock mindre bra och jag fick ett bakslag i knäproblematiken. Därför ska jag framöver helt enkelt skita i att springa det hårda passet när kroppen inte känns bra. Det kan såklart vara tufft när man planerat att springa tillsammans med andra men det får vara värt det. Man får helt enkelt hoppa över det hårda passet eller skjuta upp det en dag eller två.
Sen får man såklart skilja på när man är lite slö eller omotiverad och när kroppen faktiskt är sliten. Ibland är man ju seg till en början men kvicknar till efter ett tag. Då är det ju bara att köra på. Om den dåliga känslan däremot består så är det ju bara att avbryta eller köra ett lugnare pass.
Springa roliga tävlingar som utmanar och motiverar mig.
Jag gjorde en intervju med David Nilsson gällande ett skolarbete och passade på att fråga honom om tips, han svarade: ”Låt det ta tid och ha kul på vägen. Och välj de utmaningar som ger dig mest motivation!” Det tycker jag var ett riktigt bra tips och det ska jag verkligen tänka på. Sen är ju frågan vilka tävlingar som ger mig motivation. Jag älskar att springa lopp där det är folkfest som typ Göteborgsvarvet men även små mysiga lokalarrangerade lopp. Under 2019 skulle jag också vilja testa nått längre traillopp. Kanske nån ultra? Vem vet.
Om man inte bara tänker tävling utan även andra utmaningar så skulle jag vilja bli betydligt bättre på längdskidor. Dels för att jag känner att det är riktigt roligt men min teknik brister men också för att det är en bra alternativ träningsform. Just nu när jag åker skidor så känner jag att jag mest blir trött i armarna men inte får upp pulsen. Detta skulle jag vilja ändra på. Kanske kan det bli någon tävling på skidor i framtiden? Vasaloppet är något jag skulle vilja köra någon gång. Men det lär nog dröja något år.
Springa mer i skog och natur.
Jag var inne lite på detta tidigare men att springa i terräng är något jag verkligen borde göra oftare. Gärna obanat i skogen! Det beror på flera anledningar: Dels är det ju väldigt bra träning där många olika muskler aktiveras, det är också betydligt mer skonsamt än att springa på asfalt, det är ju riktigt härligt och jag har dessutom märkt på de få traillopp jag sprungit att jag är extremt dålig på de mer tekniska delarna. Därför vore det kul att utveckla denna del hos mig och bli snabbare även i skogen! Det tror jag skulle utveckla min löpning även på asfalt. Jag skulle också vilja springa flera långa pass i skogen. Gärna lugna och sköna pass med matsäck och sånt med.
Persa på alla distanser.
Nu trodde ni jag hade skippat prestationstankarna helt va? 😉 Men icke! Skämt åsido men trots att jag ska satsa på att bygga upp kroppen och skynda långsamt så tror jag definitivt att resultaten sakta men säkert kommer att komma. 2018 innehöll personbästa på varje distans och det är jag övertygad om att 2019 också kommer att kunna göra. Att jaga tider är ju trots allt riktigt underbart! Speciellt när man lyckas med sina målsättningar såklart. Tiderna att slå är: 5k: 17.20, 10k: 34.51, 21,1k: 1.15.57, 42,2k: 2.45.31. Ska bli kul att se vad 2019 har att erbjuda! Hörs!
//Lukas