Lite tankar kring min satsning på löpning.

Har jag påverkats något av att börja satsa på löpning? Hur påverkar löpning mitt liv?

Förr spelade jag ju fotboll och innebandy och under de sista åren hade jag ju riktigt höga ambitioner att nå långt inom innebandyn. Jag var aldrig någon talang överhuvud taget inom bollsport även om jag inte var dålig heller. Däremot hade jag en enorm träningsvilja och var otroligt motiverad. Något som gjort att löpningen passar mig desto bättre egentligen.

En skillnad mellan löpning och innebandy är ju att löpningen är så mycket mer självständig. Jag är inte beroende utav någon annan utan jag kan köra mitt race och behöver inte störa mig på andras bristande engagemang och motivation. Något som definitivt kunde ske när jag spelade innebandy. De allra flesta löppassen tränar jag ju dessutom själv vilket gör att man kan planera på ett annat sätt och inte behöver skippa lika mycket annat då jag bara kan flytta på mitt löppass någon timme ifall det skulle behövas. Något som man såklart inte kan göra med en innebandyträning.

Med det sagt skulle jag ändå säga att löpningen tar väldigt mycket mer av min tid ändå. Det beror väl på att mängden träningstimmar är så pass mycket högre. Förlusten av att missa en veckas träning känns dessutom mycket större inom löpningen än inom innebandyn. Kanske är det för att innebandy är sånt som mycket sitter i minnet och tänkandet medans löpningen till allra största del handlar om det fysiska. Dock så är ju löpning även det betydligt mer mentalt krävande än man kanske tror. (Löpning är jäkligt mentalt krävande nu när jag tänker efter lite).

Det jag kanske saknar allra mest med lagidrotterna är lagkänslan och gemenskapen. Att träffa folk att snacka en massa med före och efter träning är något som inte är att underskatta. Därför uppskattar jag enormt att få sällskap på mina löprundor. Jag springer ju som sagt typ 90% av alla pass själv så om någon som bor i Enköpingstrakten vill springa ett pass ihop så tveka inte att höra av er vetja! Ibland får jag höra ”men du är ju för snabb för att springa med mig!” men jag har absolut inget emot att dra ner lite på tempot på ett lugnt distanspass. Det kan tvärtemot bara vara bra ibland så att jag orkar springa desto snabbare när det väl ska gå fort.

Iallafall, jag kan se både enorma för och nackdelar med både löpning och innebandy. Just nu föredrar jag definitivt löpningen och har inga planer på att börja lira innebandy igen. ”Tycker du verkligen det är kul att springa?” kan man ju få höra. Nej långt ifrån alltid tycker man ju att det är kul. Under ett distanspass där kroppen känns bra och där man springer i en fin miljö och allt känns perfekt då tycker jag att det är riktigt kul. Under ett hårt intervallpass är det sällan kul. Ändå är det ju något som motiverar en och gör att man står där igen och krigar sig igenom även nästa intervallpass.

Just de med talangen är väl kanske en del i att löpningen blivit kul. Eller att det helt enkelt har gått väldigt bra. När det går bra på lopp så blir man helt enkelt motiverad till att fortsätta. Går det dåligt brukar jag också kunna bli motiverad till att fortsätta för att göra bättre nästa gång och därför blir löpningen ändå rolig hur man än vrider och vänder på det numera.

Nu kanske det låter lite som att jag gav upp drömmarna om innebandyn bara för att jag ”inte hade talang”. Jag tycker definitivt att alla som har en dröm inom något ska fortsätta satsa på det oavsett talang! Det finns väldigt många exempel på idrottare som tagit sig till toppen enbart för att man har lagt ner en oerhört hård träning. För mig däremot så tajmades det rätt så bra då jag under samma period som innebandyn började bli strulig pga att det gick dåligt för mig, vårat lag hade lagts ner osv så började jag också göra riktigt bra resultat på ett par lopp. Då föll det sig rätt naturligt att ta steget och bestämma mig för att löpning skulle vara prio nr 1. Det var allt jag hade att skriva om idag. Hörs!

//Lukas

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *