Nu har jag äntligen tävlingsdebuterat för året. Det gjorde jag på Startmilen i Örebro och det blev min första tävling för nya klubben Enköpings AIF sedan övergången i höstas. Jag har ju nämligen bytt tillbaka från Eskilstuna FI till Enköpings AIF som ju är min moderklubb. Men hur har träning gått sen sist?
Jag hade ju kommit igång med träningen igen och knät kändes bättre. V.12 gick åt rätt håll med 70km löpning varav ett intervallpass och ett långpass. Intervallerna var 6,5,4,6,5,4min med en minut joggvila. Passet kördes på asfalt och lämnade en del att önska gällande både fart och känsla i knät. Jag var lite orolig att det skulle bli sämre igen efter passet men så blev det iallafall inte. Skönt! Långpasset var mitt längsta i år tidsmässigt och kanske även det härligaste. Jag sprang 23km på stigar i skogen på upplandsleden. Det var väldigt svårsprunget och lerigt men ändå otroligt härligt på något vis. Bara jag och skogen, inget sällskap, ingen musik eller någonting. Det ska jag definitivt göra om!
Från långpasset i skogen! 
Veckan därpå fortsatte min träning att gå åt rätt håll. Mängden landade på 85km. Känslan var betydligt bättre på denna veckas intervaller som bestod av en intervallstege på bana. Jag körde även ett långpass på asfalt på 25km med en bra känsla i knät. Eftersom träningen hade känts bra under veckan valde jag därför att anmäla mig att Startmilen i Örebro. Jag fortsatte att träna på under kommande vecka. Jag fortsatte såklart också med minst ett hårdare styrkepass och några pass med lättare styrka.
På onsdagen innan tävlingen körde jag 5×1000 på bana med ca 2.30 vila för att få upp lite fart i benen inför loppet. Det gick oväntat bra och snittet landade på 3.15. Visserligen säger väl inte få intervaller med lång vila särskilt mycket om formen på 10km men att jag kunde avsluta sista på 3.12 utan att bli allt för trött tyder ändå på att uthålligheten finns där till viss del iallafall. Trots detta positiva besked höll jag fast vid mitt beslut som jag tagit att lämna klockan hemma på tävlingsdagen och gå fullt på känsla under loppet.
Torsdagen vilade jag helt och fredagen körde jag en lätt jogg på 7km med några fartökningar. Detta för att kroppen ändå skulle vara rätt fräsch till säsongsdebuten. Väl på tävlingsdagen kändes kroppen ganska bra. Inte direkt några superpigga ben men inte särskilt sega heller. Jag åkte till Örebro tillsammans med pappa som också sprang. När vi kom fram så hämtade vi nummerlappar och träffade min tränare och några träningskompisar från Västerås. Vi var där i ganska god tid så vi tog det lugnt ett tag innan det var dags att värma upp.
När starten gick så ville jag fokusera på att gå ut i ett hårt men kontrollerat tempo. Väderförhållandet var varmt men ganska blåsigt. Jag hade ju som sagt ingen klocka men jag hade nog ändå räknat med att få någon indikation av hur jag låg till tidsmässigt under loppet men det fick jag inte. Jag märkte dock hur avståndet till några löpare som brukar göra runt 35 ökade så jag förstod att det inte skulle bli något personbästa. Något jag såklart inte heller räknat med efter en strulig vinter med väldigt lite fart och lite löpning överlag.
Jag kände vid 7-8km att jag började bli trött men inte överdrivet trött. Känslan var ungefär som den brukar vara på ett 10km-lopp. Jag hade kanske kunnat pressa mig lite hårdare men jag saknade nog den mentala tävlingsvanan lite för mycket för att kunna pressa ur de allra sista de sista kilometerna. Kanske var det bara bra eftersom detta mest skulle vara som ett träningspass.
Jag kom iallafall i mål på tiden 36.19. Det var inget att hurra för direkt men inte heller något att vara besviken över. Det är ungefär 90 sekunder från mitt personbästa. Att jag inte har tappat mer än så under vintern får jag ändå vara nöjd med. Det viktigaste var att kroppen kändes bra och framförallt att jag inte fick ont i knät. Det fick jag inte och nu såhär några dagar efter känns knät fortsatt bra även om jag inte kan säga att det är helt hundra. Jag väntar ju fortfarande på tid för magnetröntgen för att få svart på vitt vad det är för något.
Nu är tanken iallafall att jobba vidare på en träningsnivå som kroppen klarar av och fortsätta att tävla lite då och då. Bara kroppen fortsätter kännas bra så blickar jag fram mot Göteborgsvarvet och Stockholm Marathon som mina främsta mål för tillfället. Det ska bli riktigt kul! Hörs!
//Lukas