Efter SM har jag kunnat träna på riktigt bra med undantag för en vecka med höftproblem. Kanske börjar jag närma mig mitt livs form?
Efter SM blev det tävling igen två dagar efteråt och känslan var betydligt bättre! Jag sprang kvartsmaran i Katrineholm och tiden blev 38,02 (3,36-fart). Jag valde att gå ut relativt lugnt och behålla en skön känsla vilket också höll i sig resten av loppet.
Resten av träniningen den veckan fortsatte att gå riktigt bra innan det tyvärr kom ett bakslag på lördagen. Jag skulle då springa mitt första ordentliga långpass inför maran och skulle delta i ”6 sjöar runt” i Uppsala som var ett maraton som jag dock bara skulle se som träning och springa i en relativt lugn fart. Det blev dock inte som jag hade tänkt utan jag började få ont i höften ganska tidigt. Vet inte vad det kan ha berot på då jag inte haft ont där tidigare. Efter 29km tog jag tillslut beslutet att bryta och jag är riktigt nöjd över att jag var mogen nog att bryta och inte kriga mig igenom passet ändå!
På söndagen kände jag mig riktigt jäkla nere. Har nog inte mått så dåligt på väldigt väldigt länge. Efter att träningen börjat gå riktigt bra igen så hände något sånt här.. Så jävla typiskt liksom!! Söndag-Onsdag körde jag endast alternativträning bestående av cykel, roddmaskin, crosstrainer och styrka. Riktigt nöjd med mina pass jag körde dock då jag fick upp träningstimmarna på ungefär samma mängd som om jag skulle sprungit och fick även upp pulsen rejält på vissa pass.
På torsdagen valde jag sen att testa på lite lätt löpning + några intervaller får att få upp flåset. Känslan var bra och jag tog beslutet att ändå köra midnattsloppet på lördagen. Det skulle mycket till för att jag skulle hoppa över det då midnattsloppet är något speciellt för mig! Extra cool känsla skulle det bli iår då jag fick starta i elitgruppen och springa med klubbtröja istället för midnattslopptröjan som alla har. Det gjorde ju att man kände sig lite speciell. Under dagen på fredagen och lördagen gick jag ständigt runt och oroade mig över att det skulle göra ont i höften och tyckte mig ofta känna av höften.
Väl vid startlinjén kände jag dock inte något alls och inte heller under loppet märkte jag av min onda höft. Det vart lite stressigt inför loppet då jag missbedömde hur mycket tid jag hade på mig och tänkte inte riktigt på att starten låg en bit ifrån området vid Zinkensdam. Vid starten insåg jag att jag knappt hunnit värma upp något så jag kände att det var viktigt att gå ut lugnt och komma in i loppet på ett bra sätt. Eftersom första kilometrarna mest är nedförsbacke så kom jag in i det rätt bra ändå och hela loppet kändes sen hyfsat kontrollerat.
Jag kom i mål på 36,04 vilket jag var relativt nöjd med. Jag hade visserligen förhopningar på ett personbästa men jag förstod ju samtidigt att det skulle vara svårt på den här tuffa banan. Jag sprang exakt en minut bättre än förra året vilket visar att formen är på uppåtgående.
Efter midnattsloppet tog jag en extra dag med alternativträning innan jag veckan därpå började köra på ordentligt med löpningen igen. Den veckan blev också en av mina bästa träningsveckor nånsin med en mängd på 11mil och tre st riktigt hårda pass: 8x1650m kuperat på terrängspår (3:39snitt), 5x2450m på gräs (3:41snitt) och på lördagen blev det en riktigt rolig tävling!
Danne hade blivit tillfrågad om han visste någon som kunde springa en halvmara då en person hade blivit sjuk i ett stafettlag. Jag tackade givetvis ja och det blev en riktgt rolig upplevelse! Det var en halv-ironman stafett där en i laget simmade, en cyklade och en sprang. När jag sprang iväg låg vi 3a och jag lyckades ta igen lite och ta oss till en andraplats efter att springit halvmaran på 1.19.10 (banan var dock inte kontrollmätt och ganska kuperat bitvis så tiden säger inte jättemycket). Vi trodde alltså att vi kom 2a men nu några dagar efteråt fick vi reda på att vi faktsikt vann stafetten! Kul! Vinnarna var tydligen ett lag i max-klassen och man hade tydligen missat att det var en tjej som simmade deras första sträcka… Jaja nu blir det att försvara segern nästa år!
Efter det fortsatte både tränandet och tävlandet och på onsdagen (igår) kom det jag väntat på ett bra tag nu: personbästa! Det var ett bra tag sen och nu kom det äntligen ett bevis på att formen är tillbaka och till och med bättre än tidigare. Igår sprang jag Blodomloppet i Västerås med målet att gå under 35. Jag fick en bra start och det kändes bra fram till typ 7km då det började gå tyngre. Då började jag tvivla lite men med en km kvar lyckades jag ta ut sista krafterna och kom i mål på tiden 34.51. Sjukt jäkla nöjd! Extra härligt att slå personbästa efter en tid med skador, annat strul och framförallt en seg känsla efter kollapsen i Eskilstuna.
Nu hoppas jag kunna fortsätta träna på så blir det förhoppningsvis fler personliga rekord. Halvmaran i Stockholm i mitten av september är jag riktigt taggad på men framförallt såklart maran i Eindhoven i Oktober! Här under kommer lite bilder ifrån tävlingarna, hörs!
//Lukas
