Vad händer nu?

Nu har det gått ungefär en månad sedan ett av årets viktigaste händelser löpmässigt Stockholm Marathon. En händelse som dock varit ännu större är att jag även tog studenten för en månad sen. Så vad händer nu? 

Efter maran blev det såklart en lugnare period träningsmässigt vilket passade väldigt bra eftersom jag tog studenten på onsdagen efter. Då kunde man fokusera på att förbereda inför det och slapp försöka klämma in särskilt många träningspass. Själva studentdagen var riktigt rolig. Kul att få spendera den både med sina klasskompisar och med släkt och vänner. Det känns som ett nytt kapitel i livet börjar och man blir lite mer vuxen. Den klassiska frågan man får på sitt studentfirande är ju “så vad ska du göra nu då?”.

Planen för hösten och de kommande åren är långt ifrån spikad men jag har lite tankar kring vad jag vill göra. Så småningom vill jag plugga vidare. Två yrken jag är intresserad av är journalist och lärare. Jag har sökt lite utbildningar inom dessa områden så vi får se ifall jag kommer in någonstans. Just nu lutar dock mina tankar åt att det blir ett sabbatsår från studierna för att göra något annat. 

Något som lockar just nu är att åka på ett längre träningsläger i vinter för att kunna fokusera helt på löpningen några månader. Det tror jag skulle kunna vara väldigt bra för min utveckling både inom själva löpningen såklart men även som person eftersom jag aldrig rest utomlands utan min familj tidigare. Jag tänker mig runt 3 månader när det är som sämst träningsmöjligheter här i Sverige och gärna ett ställe där man kan träna på hög höjd. Detta tror jag skulle vara riktigt givande inför Stockholm Marathon 2020 där jag förhoppningsvis springer SM. Under tiden jag inte är bortrest så kommer jag isåfall jobba för att spara ihop pengar till bland annat resan såklart. Efter det är då förhoppningen att jag har en klarare bild av vad jag vill plugga för något och isåfall är planen att börja plugga på högskola/universitet hösten 2020. 

Detta var lite tankar kring framtiden men inget är som sagt spikat än så länge. Så hur går löpträningen då? Har jag kommit igång ordentligt efter maran? Jag har ju haft problem med ett knä en längre tid och efter maran skulle jag ta minst en vecka helt utan löpning för att knät förhoppningsvis skulle bli helt bra. Dagarna efter loppet kändes inte knät särskilt mycket sämre än innan och kroppen i övrigt kändes bättre än efter tidigare maror. Efter 9 dagar drog jag igång med en lätt jogg på gräs och 15 dagar efter loppet var det dags för det första intervallpasset. Fokus är nu lite mer fart och mindre mängd på intervallerna för att bli lite snabbare på 5-10km. 

När jag väl kommit igång ordentligt med löpningen kände jag dock att knät fortfarande inte var bra. Det var inte särskilt mycket sämre än innan men inte heller bättre. Jag hade nu äntligen fått göra magnetröntgen och även fått svar gällande bilderna. Svaret blev att man inte såg något på knät som var avvikande och alltså inget som skulle tyda på en skada. Rekommendationen blev helt enkelt att träna på tills vidare och hoppas att det skulle bli bättre. Jag tränade på med en hel del hårda intervallpass och en hel del styrketräning för att stärka upp benen. 

Från maran och fram till nu har det även blivit två stycken träningstävlingar. Båda gav lyckade resultat. Det ena var Midsommarloppet i Munktorp 20e juni vilket var ett traillopp på 8km. Jag kom 3a och sprang ungefär 2min bättre än förra året. Det andra loppet var Semesterloppet 10km i Mariefred 29e juni. Jag sprang på 35.49 vilket är en bra förbättring jämfört med 37.28 2017. Jag hade visserligen hoppats kunna slå mitt 10km-pers på 34.51 men banan i Mariefred är rätt tuff och det var närmare 30 grader varmt på tävlingsdagen. Med hänsyn till dessa faktorer så tror jag att jag ändå är i persform om jag bara får allt att stämma. 

Förra veckan spenderade jag i Spanien med familjen. Det blev en riktigt skön vecka där jag tog det lite lugnare med de hårda passen och fokuserade främst på att umgås med familjen, sola och bada. Trots detta så kändes knät fortfarande inte ett dugg bättre under veckan så jag bokade då en tid på Idrottsskadecentrum i Uppsala då jag blivit rekommenderad dessa av flera andra som blivit av med sina problem efter några besök hos dem. 

Det blev några löppass i Spanien!

Jag var där igår och efter att endast ställt lite frågor och tryckt på lite olika ställen kunde han jag var hos konstatera att hade hade “Bakercysta”. Det är tydligen vätska som har samlats runt en slemsäck i knät. Enligt honom kunde man vila hur mycket som helst utan att det försvann ifall man inte fick behandling. Behandlingen jag fick var att man sticker in nålar i knät för att göra hål och tömma vätskan. Detta i kombination med antiinflammatoriska läkemedel i 10 dagar hoppas jag nu ska kunna göra att mina problem försvinner. Jag ska dit igen i början av augusti för ny behandling. Det var hur läget ser ut just nu, ganska ljust alltså! Hörs!

//Lukas

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.