Min längsta skadeperiod hittils

Två veckors knäont. Är Stockholm Marathon i fara?

Nej. Det ska det inte behöva vara. Själva deltagandet ska iallafall inte vara i fara. Att min träning inte har blivit som jag velat är ju däremot rätt självklart så jag kanske inte kan räkna med att nå de resultat jag önskar men nog kommer jag springa allt! Jag får helt enkelt se till att njuta av den härliga upplevelse som Stockholm Marathon kommer att vara och ge allt utifrån förutsättningarna. Sen kommer jag nog ändå gå ut i en pers-fart åtminstone sen får vi se hur långt de räcker.

Jag har ju som ni kanske läst haft lite problem med knät tidigare. De har dock inte varit så farligt och jag är inte ens säker på om de är samma skada nu. I vilket fall som helst så började jag känna av knät i slutet på maran i Västerås. Det kändes dock tillräckligt lugnt för att jag skulle kunna fortsätta springa och det påverkade inte min prestation. Jag hade dock ont i knät dagarna efter men det kändes inte så farligt eftersom jag ändå skulle ta det lugnt dagarna efter.

Jag hade veckan efter maran kört lugna pass och varvat lugn löpning med crosstrainer. På måndagen veckan efter var det dags för det första längre passet och jag hade vilat dagen innan så det kändes som det borde vara lugnt. Jag började känna av knät under passet men jag valde att bita ihop och springa samtliga 38km ändå. Helt idiotiskt nu i efterhand men jag har tidigare kunnat slutföra pass när det gjort ont utan att det blivit värre och jag hoppades på samma idag. Så vart det dock inte. Ju längre dagen gick fick jag ondare och ondare och det var smärta bara av att gå. Nu har jag iallafall lärt mig att jag borde lyssna på kroppen direkt!

Efter det har jag nästan bara kort styrketräning, gått promenader och kört lite roddmaskin. Det är dock svårt även med den alternativa konditionsträningen då det inte är själva landningen utan när jag böjer knät som gör ont. Därför gör även cykel och roddmaskin ont. På roddmaskinen har jag då bara dragit med armarna utan att använda benen. Jag har också kört några kortare löppass nu senaste veckan vilket har funkat bättre och bättre. Snart borde jag alltså vara på banan igen.

Kungsholmen runt blev jag tvungen att skippa och jag bestämde idag att jag ska hoppa över arenamilen på onsdag. Vi får se hur det blir med å-loppet den 26e. Otroligt tråkigt detta men samtidgt får jag blicka framåt se det positivt. Jag har ju kört betydligt mer styrketräning än vanligt vilket jag förhoppningsvis kommer ha stor nytta av. Jag är ju ung och en skada kanske inte var oväntad heller med tanke på den stora ökning av träningsmängd jag har gjort.

Stockholm Marathon ska i vilket fall som helst bli riktigt kul. Efter det blir det lite mindre mängd och mer fart. Det borde vara skonsammare för kroppen och jag hoppas då kunna komma ner på riktigt bra tider på 5000m-halvmaran innan det är dags för marathon-träning igen. Mitt stora mål till nästa år är att springa SM i Marathon. Kvalgränsen är 2.39.00 vilket blir tidsmålet till hösten. Men mycket kan hända till dess! Hörs!

//Lukas

2 reaktioner till “Min längsta skadeperiod hittils”

  1. Tråkigt för dig. Jag har själv en skada i knät. Hur har du fått skadan? Och vad gör du för att förhindra smärtor? 🙂

    1. Åh tråkigt! Knät börjar bli bättre för mig men de är inte heeeelt bra än.. Fick de förmodligen när jag sprang maratonloppet. Sjukgymnasten sa att de var överansträngt. Nu försöker jag väl träna sånt som inte gör ont. Typ roddmaskin, styrkeövningar och stretcha. Tanken är väl att fortsätta jobba upp styrka när skadan är borta för att förhindra framtida skador.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *