Publicerad i Magasinet Spring våren 2025.

Ja, just det! Två saker som står långt ifrån varandra men som både behövs för att förgylla en vardag såväl som en träningsperiod: Struktur, äventyr och ibland ett strukturerat äventyr! Såklart ingen helt originell tanke men likväl behöver man påminnas om det och det är precis vad undertecknad har gjort nu i skrivande stund. Därför blev detta ett inledande stycke i krönikan du nu har framför dina ögon! 

Min senaste krönika slutade med att blicka fram mot tävlings- och träningsåret 2025. Gällande träningen så handlade det mycket om just struktur. Ja, kontrollerad träning. Ni vet det där med tröskelträning, det är tydligen det nya. Något år sen på bollen som ni märker men jag kände helt enkelt att det var inför denna träningsperiod som jag var mogen att ge tröskelträningen en chans på riktigt. Med det sagt har jag såklart kört en massa tröskelpass tidigare och även dagar med dubbeltröskel för den delen men jag har väl aldrig riktigt gått in helhjärtat i en träningsperiod med det som huvudfokus. Jag har helt enkelt känt att det har funnits andra skruvar att vrida på först för att nå utveckling. 

Dessa skruvar har tidigare perioder av grundträning oftast handlat om träningstimmar. Mycket och av all möjlig träning. Gärna 15 timmar i veckan. Anledningen till detta synsätt har ju delvis varit för att jag periodvis har varit rätt skadebenägen, då har det varit tacksamt att trycka på med många timmar av andra träningsformer. Sedan har ju också haft uppfattningen att det bygger en rejäl aerob bas vilket det bevisligen också har gjort. Efter att hösten hade ägnats just åt många timmar alternativträning kände jag dock att nu när jag är skadefri ska jag minsann ge tröskeltänket en ärlig chans! 

Min tes om att en period dedikerad åt tröskelträning hade varit bra bekräftades när jag var och gjorde tester hos Aktivitus. Mitt VO2max på 76,4 hade förbättrats rejält sedan sist (70,3 då) medan trösklarna 3.25 och 4.05 hade förbättrats mer marginellt. Trösklarna får också ses som svagare i relation till syreupptaget vilket därför talar för att jag har mycket att hämta genom att hängivet försöka jobba på att flytta fram trösklarna en bit. Så där är vi nu! Jag satte i november upp kriterier för vad som skulle vara en godkänd grundträningsvecka vilket blev minst 100 km löpning, minst en timme styrka eller prehab, minst 2 tröskelpass (gärna mer och i enstaka fall tuffare pass) och ett långpass på minst två timmar. Jag har i skrivande stund skrapat ihop 11 godkända veckor. Några veckor har fallit bort på grund av sjukdom och då har jag inte räknat med de veckorna helt enkelt. 16 veckor har jag satt upp som mål innan jag får unna mig en rejälare formtoppning nästa gång så fem veckor återstår. 

Struktur helt enkelt! Inte få för sig att maxa sista intervallen, hålla sig till planen. Men också slänga in en dos av äventyr för att inte fastna allt för mycket i nötandet och bli galen. Vad är då en mix av struktur och äventyr? Vi behöver struktur i våra liv som en bas. Vi behöver jobba 7-16, deklarera, hålla oss i rätt zoner, betala räkningar, fixa matlådor, inte få feeling på distanspasset. Ja, ni fattar. Men vi behöver också äventyr. Att ta en spontan helg och åka någonstans, ta en sista minuten, som student, bara hoppa plugget och ta en dagsfylla, ta tåget en timme bort och spring hem, gärna utan att kolla kartan på telefonen om du vill göra det extra äventyrligt! Ja, just det sistnämnda förslaget är den vanligaste formen av äventyr för mig för att bryta av den strukturerade tillvaron av en massa tröskelträning. Äventyret får inte vara så pass påfrestande att det inte går att sedan snabbt skaka av sig ruset och gå tillbaka in i den strukturerade tillvaron. För mig är en löpsträcka på mellan 40 och 55 km lagom. Blir det längre riskerar det att förstöra för övrig träning och är det kortare ger det inte riktigt den där känslan av äventyr. 

Avslutningsvis tänkte jag därför berätta om ett så kallat äventyr som har ägt rum under denna grundträning. Jag och min vän Edvard bestämde oss för att springa en mara runt om i Uppsala med start 04.20 för att hinna innan han hade en föreläsning och jag hade en tenta. Det blev otroligt lyckat och vi fick längs tomma gator se staden vakna. Att göra det innan en tenta gjorde att det kändes lite extra äventyrligt. Faktum är att tentan sedan också gick riktigt bra. Känns ju skönt att veta att den uppladdningen går att applicera fler gånger! Därefter blev det två vilodagar och sedan tillbaka in i strukturen med dubbeldistans, dubbeltröskel, ja det vanliga helt enkelt. Nu rullar grundträningen vidare och i nästa krönika har jag förhoppningsvis bockat av mina 16 veckor av grundträning och är inne i tävlingsförberedande träning mot mitt livs form och en massa personbästa på gång, hörs då!